Om sexuellt våld

Något har hänt finns för att vi tillsammans ska kunna prata om sexuellt våld. För att vi ska kunna stötta varandra, få kunskap och veta vad det finns för hjälp att få.

Alla har rätt att leva ett liv utan våld. Trots det stöter många av oss på våld någon gång under vårt liv. Det kan vara exempelvis fysiskt, psykiskt eller sexuellt. De flesta av oss brukar utveckla strategier för att undvika våld eller att hamna i situationer som kan leda till våld.

Vi som jobbar med personer som behöver stöd i sin vardag, vet att många av dem utsätts för våld i olika former och att många saknar strategier för att skydda sig. 

Det kan kännas tungt för personal och anhöriga att ta sig an detta.
Hur ska vi gå tillväga? Kanske vill inte den utsatta alls prata om den som har hänt, kanske vill den inte anmäla. 

Att komma till insikt om att en har varit utsatt för sexuellt våld, kan vara en chock. Många utsatta förminskar det som har hänt, eller förtränger det helt. 

Hur kan vi prata om sexuellt våld?

Att börja prata om sexuellt våld med någon som du misstänker kan vara utsatt är inte alltid så lätt. I vår mall för handlingsplan (länk kommer) står det att det kan vara bra att tex använda öppna frågor. Det finns flera saker att tänka på. Malmö Stad har tagit fram en text om hur man kan prata om våldsutsatthet med äldre och personer som har IF. 

“Börja med att ställa öppna frågor och om du misstänker våld ställ mer specifika frågor. Det blir då lättare att svara på dessa. De flesta människor vill inte se sig själva som ett offer och kan ge sig själv skulden för det inträffade. Ställ öppna och tydliga frågor exempelvis. ”Vill du berätta vad som hänt?” ”Jag ser att du har ett blåmärke på armen, vill du berätta hur du fått det?” ”Jag upplever att du ser ledsen ut. Vill du berätta vad som hänt?” ”Är du rädd för din partner/son/dotter/förälder?” ”Har det någon gång hänt att hon/han skadat dig, nypt dig, knuffat dig eller tagit dina pengar?”

Om det framkommer att våld förekommit bör man också fråga när det hände första gången, om våldet har förändrats över tid och om det blivit värre. Om det på grund av psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning är svårt att veta vad som inträffat och när, ta hjälp av kollegor och arbetsledare. Om en polisanmälan blir aktuell är det polisens uppgift att utreda om ett brott begåtts. Oavsett kan ett bra bemötande och omhändertagande med uppföljande stöd och hjälp vara avgörande för personens möjligheter att förändra sin situation. hjälpa rädd hota samtal Bekräfta för personen att det inte är ok att bli utsatt för våld. Säg också att det alltid är den som slår som är ansvarig för våldet. Aldrig den som blir utsatt. Men var noga med att inte fördöma människan utan handlingen. Annars kommer den som är utsatt att börja försvara den som gjort övergreppet. Det är ju någon hon/han tycker om och kanske levt ett helt liv med.”
Detta citat är från s. 24 i: Handbok - äldre och funktionsnedsatta

I samma handbok finns även utarbetade rutiner med flera bra tips på hur du kan gå tillväga: (länk till PDF kommer)

Vikten av kända rutiner

En händelse som inbegriper våld och utsatthet kan vara mycket påfrestande. Den som har blivit utsatt kan vara både ledsen, upprörd och chockad. Även omgivningen kan påverkas starkt och vikten av tydliga rutiner är stor. Socialstyrelsens beskrivning av rutin är :

“Med rutin avses en beskrivning av ett bestämt tillvägagångssätt för hur aktiviteter ska genomföras samt ange ansvarsfördelningen. Rutinen ska vara känd och användas av ansvarig personal. Det innebär till exempel att personalen vet vem eller vilka personer som kontaktas när det finns behov av eller stöd för ställningstagande till lämplig åtgärd. Observera att dessa rutiner inte ersätter den rapporteringsskyldighet som föreligger enligt bestämmelserna i Lex Sarah.”

Om du inte känner till vad det finns för rutiner i händelse av våld eller misstanke om våldsutsatthet på din arbetsplats, kan du fråga din chef. Om det saknas rutiner är det viktigt att chef och ledning tar fram sådana. 

Att arbeta med ämnet

Att arbeta med det som rör sexuellt våld är viktigt! 

Kanske har det hänt något som gör att ämnet kommer upp akut. Att ta hand om en traumatiserad person kan vara svårt, men om du har beredskap och en rutin att följa så kan arbetet bli mer hanterbart.

Det är såklart lika viktigt att jobba med de här frågorna även då det inte verkar finnas några problem. Genom att visa att det är ok att prata om alla aspekter av sexuell hälsa, kan ni tillsammans skapa en tryggare miljö och en bättre beredskap. Om ni pratar om hur kroppen funkar, om att vara kär och kåt, om positiva erfarenheter av sex, så blir det mindre tabu att ta upp även de negativa erfarenheterna.
 
När vi arbetar preventivt kan vi också förhindra en del övergrepp innan de händer. 
Arbeta preventivt kan vara att erbjuda en tillåtande och trygg miljö där det är ok att prata om känslor och sex. Att redan i unga år få möjlighet att förstå vad gränser och respekt handlar om och att ha tillgång till bra och adekvat information om SRHR som är anpassad för just den personen.

SRHR − sexuell, reproduktiv hälsa och rättigheter är ett relativt nytt begrepp som rymmer mycket; det både handlar om sexuell hälsa men också om rättigheter:

“Rätten till en sexualitet fri från fördomar, diskriminering, våld eller tvång är grundläggande för individens upplevelse av hälsa och välbefinnande. “

− Läs mer om SRHR på Folkhälsomyndigheten.

I Sverige har vi ännu inga nationella riktlinjer kring SRHR, men i vissa regioner, kommuner och på en del arbetsplatser finns det riktlinjer och rutiner som utgår från SRHR och som kan göra ditt arbete tydligare. 

Ta reda på hur det ser ut där du befinner dig!