Josefin

Jag gick min vanliga väg
hem från jobbet.

Från centrum förbi macken
och in i kvarteret där jag bor. 

Vid macken kom det en bil
som saktade in nära mig.

− Vill du ha skjuts?
ropade han som körde.

Jag kände inte igen honom
så jag svarade inte.

Jag fortsatte gå.

Han körde långsamt bredvid mig.

När jag tittade in i bilen såg jag
att han hade knäppt upp byxorna
och höll snoppen i handen.

Jag blev rädd.

Jag kände hur mitt hjärta
började slå fortare.

Jag försökte titta rakt fram
och gå så snabbt jag kunde.

Till slut började jag springa.

Då körde bilen iväg.

Hemma kom tårarna.

Personalen frågade varför
jag var ledsen.

De blev arga på mannen i bilen
och hjälpte mig att ringa polisen.

Efter den dagen
började jag och några vänner
att ta sällskap
till och från jobbet.

Det kändes bra
att gå tillsammans. 

Jag såg bilen flera gånger
men den stannade inte.

Jag tror att han inte vågade stanna
nu när vi var flera
som gick tillsammans.

Min kompis Sofie brukar
skrika jättehögt
om någon gör något dumt.

Så tänker jag också göra
om han stoppar mig igen.